Hästar är inte allt

Förutom hästar, jobb, hem, hund och mig själv (väldigt sällan).. Så är det väldigt mycket med att ha en egen Stor gård. Förutom hur mycket gräsmatta som helst (tar ca 2 timmar att klippa i ett naffs lite snabbt) (och tackar Frank att jag får låna åkklipparen!!) så är det massa buskar, träd och rabatter som ska fixas och plockas ogräs. Tur för mig som har världens bästa farmor som kikar förbi och "vill se hur de ser ut" och gör en himla massa jobb med ogräs mm. Hon har ett eget rum här i snickeribyggnaden också för att vila och övernatta för att inte ta ut sig för mycket (och mata sin docka, jag, som tydligen aldrig äter). Dessutom är hon så himla stolt över min stora trädgård, skryter och säger att den är finare än kungens!

Det är även massa hagstolp och tråd som ska hållas spänt och i trim. Drömmen är att bygga trästaket! Och nät bakom huset och nervid järnvägen för att maximalt hindra barn, hundar och hästarna att ta sig dit! Gräs ska röjjas under och runt hagar.. Även allt annat gräs, gjorde några dagar storjobb i somras med att röjja båda sidor bredvid infarten. Tog mig några väldigt många timmar och bromsbett och svett. Men passade även på att kratta upp och lägga in på tork. Så hästarna hade att mumsa på inne under alla regnperioder under sommaren, helt gratis. Dessutom gillar jag att arbeta med kroppen, på ett naturligt sätt. Tilläggas här också att min kusin varit inhyrd några gånger och röjjt lite här och var.

Än är röjjningen inte klar överallt och idag medans flickorna åt sprang jag ut och rev ihop nedersta tråden (3dje) en bra bit i hagen."huhuhu varför gör du sådär?" kom Star nyfiket och undrade. Jo just för att vi inte har smitande shettisar längre så den tråden behövs inte, och växer bara fast i gräset/gör det svårt att röjja. För till helgen hoppas jag hinna med att röjja klart en hel del. Inte för jag vet om de är någon mening när det snart är vinter och gräset ruttnar, växer upp och snart måste röjjas igen.. Känns iallafall bäst att ha allt gjort.

Angående att vi inte har shettis längre så var världens bästa vän här och grävde när shettis skulle ner i jorden. Var himla regnigt och lerigt så det ska göras klart nån gång, gräva ur leriga hagar och fixa grund till utestallet. Vilket jag egentligen kan låna maskin till och fixa själv, men visst är det trevligt att ta hem kompis, fixa, bjuda på fika och prata om ditten och datten! (hinner oftast aldrig träffa vänner) Och ja Utestallet som dessutom min bästa pappa är så himla snäll och designar och bygger upp, ännu en gång! Även min bror är med där och bygger så himla bra.

Vissa fattar ingenting och tror man är superman, skiter pengar. Medans andra undrar hur man har råd? Det bara är tvunget att ha råd med något man har planer och brinner för. Jobbar väldigt mycket, 3skift vilket tar på krafterna. Plus i kanten att jag har ett jobb jag trivs med och kan tycka är lite underhållande, dessutom inte speciellt hårt att sitta och köra.. Förutom att man lär hålla sig vaken, vilket inte alltid händer (livsfarligt med 140ton bakom eller fram). Tur är de väl att jag inte följde planen med livet att köra på vägarna. Jobbet känns alltså som en viloplats för mig. 

Tanken är också att hästarna ska bli självdrivande, med turer ska dom alltså hushålla sig själva, i den mån dom klarar av! En vacker dag.

Och vad jag fick planen och tanken ifrån, att köpa egen Stor gård? Den har inte kommit än, plötsligt händer det bara och allt känns rätt. Finns aldrig nån tvekan på att det är det här jag vill och att jag kommer göra allt för de här gården och allt jag vill göra. Har så himla många planer och ideer!

Och hur man sen orkar? Trots att krafterna ibland och oftare borde vara totalt slut, att man helst vill spy och bryta ihop. All den här drivkraften kommer från min mamma som jag växt upp med. Trots att hon varit själv med mig och min bror och allt varit svårt ibland har hon kämpat på. Och det tänker tamejfan jag också göra! Och snartsnart har jag min mamma vid mig, för att underlätta och äntligen ge henne ett förhoppningsvis lätt liv!

All hjälp från alla snälla människor omkring mig gör det också möjligt att kunna klara av allt. Världens största TACK till mamma, pappa, bror, farmor, släkt, Frank som gör det här möjligt för mig med gården innan köp, grannskapet och kompisarna Urban och Tord som bara finns, ställer upp och sliter med höet, världens bästa vän Leif som ställer upp med allt, och andra civila människor som tex fångade mina hästar när dom smitit och sprang på riksvägen.

Och mannen i mitt liv; Nero. Siberian husky/alaskan malamute -04.
Han följer mig överallt och är med mig på allt. Mörka kvällar när jag tex är ut och matar hästarna är han min vakt så jag kan arbeta utan att oroa mig över att nån kommer bakifrån och dödar mig.. Typ, kan ju vara lite läskigt ute ibland. hehe
Iallafall, han är bäst min bebe! <3 p="p">