känna lycka igen

Igår var en riktig skitdag på jobbet, blir så ibland.. Att jag bara vill bort, från skiten och alla gubbar. Så himla trött så somnade när jag kom hem, lite för länge så kände bara blä.. Men när jag gick med hundarna hade Miranda och Star gått ner i hagen och tittat efter oss och när vi kom tillbaka stod dom där och väntade. Bara dom två, ingen morsa och ingen brorsa.. Va som att dom tävlade om min uppmärksamhet. Kunde inte motstå, det värmde så i hjärtat och humöret blev på en gång på topp. Så talade om för mina prinsessor att dom va precis lika fina och skulle få gå ut tillsammans idag utan krav. Tog på Star pad och täckesgjord och upp och iväg med Miranda efter i mörkret, reflexer också såklart vad de nu skulle va bra för när vi gick där de inte ens kom nå bilar.. Red iallafall genom skogen, över åkrar, genom mer skog och på väg in till byn där vi vände. Star så himla världsvan hemikring, tyckte att vi skulle gå på vägen genom byn som vi brukat. Men helst inte nu i mörkret, halt, med Miranda efter och risk för att det kommer bussar. Lyckades hålla mig kvar och trava på busig Star med Miranda efter, så himla pigg och lycklig Star som får komma igång igen.

Benet var väldigt fint idag också efter galoppturen och en dags vila. Och för er som inte hängt med och undrar varför jag rider Star med tjockt ben så blev hon ju opererad för griffelbensfraktur och skulle hållas inne Väldigt onaturligt många veckor, enligt vet., samt skrittas lite.. Benet hann då under stillastående bli tjockt, inte speciellt svullet, bara väldigt tjockt. På återbesöket efter 11 veckor röntgades hon och allt hade läkt fint så nu var det bara att sätta igång henne, få igång benet, knåda och göra allt för att få igång cirkulationen i benet. Vet. tyckte jag kunde skritta igång henne och inom en vecka sitta upp och efter ytterligare nån vecka börja trava. Så jag har Ändå tagit det lugnare, för att verkligen skritta och skritta igång, trava massa och har verkligen fått hålla emot mina känslor för Star har verkligen velat mera på en gång. Men har verkligen velat att hon ska komma igång ordentligt och inte stressa på. Och det går framåt! :) och som sagt så var det Vets. rekommendation att sätta igång henne eftersom allt var läkt och hon själv är så himla lycklig!! :)

Snackade lite med Ricky sen om att han skulle få vila eftersom han jobbade på så bra med kroppen dagen innan. Han var lite tveksam och kikade på mig. Sa åt han att han självklart fick komma ut om han verkligen ville det, och då lyste han upp som "jaa det vill jag" så fick skynda att öppna grinden och släppa ut han i farten. Sen hämta grimma, longera, flytta, följa varandras steg, backa tillsammans med mig mm.. Och ännu en gång vad han gör framsteg! Denna lilla travargubbe börjar bli så atletisk, och efter att ha varit svår att backa så backar han nu på löst rep tillsammans med mig. Och han blir så glad när han märker att han gör rätt och att kroppen vill samarbeta mer och mer.