19år med nystartad turridningsverksamhet, ytterst liten. 19år och gå på den brutala niten. Men jag har lärt mig: Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt! Och jag har lärt mig att inte va så dum, inte gå för fort fram. Inte vilja för mycket, inte va en idiot som bara är ute efter pengar.. det kommer aldrig spela mig nån roll. Jag har varit arg men framförallt så fruktansvärt ledsen och besviken, på den som gjorde såhär och på mig som gick på det. Lärt mig att stå på mig och ta reda på Mina rättigheter, bara för någon säger något behöver det inte vara sant.
I dagsläget väntar jag på besked jag själv inte kan styra över, inte heller att det går segt. Första steget att kunna gå vidare, justnu är ingenting klart egentligen förutom att vi har ett hem justnu. Och det är tack vare min mamma som ställer upp med att ha huset kvar trots att det skulle säljas. Utan henne hade vi.. stått på gatan eller helt enkelt förhastat blivit tvungna att köpa något som vi egentligen inte ville ha. Och nu vet jag vad vi vill..
(När jag pratar om Vi, så är det jag och djuren. Dom ska trivas med hemmet och gården jag köper, dom kommer alltid få vara delaktiga och påverka mina beslut.)
Men det är långt kvar, mycket att fixa och jag har inte brottom. Lever i nuet med djuren och väntar, allt får vänta just nu. Jag behöver framförallt ta igen mig också, jobba med Trond och mina egna nu. Gå kurser och utbildningar. Första blir innan midsommar: Equine podiatry, hovvård. Och så vill jag få in något litet eller stort hos Packstation Högfall. Skaffa mig mer att stå på. och det kommer i sinom tid.
Det känner jag för nu, att ta dagen som den kommer. Och kanske, kanske inte.. kommer vi igång till sommaren.
Hoppas verkligen att det klarnar upp sig för dig snart. Jag vet hur det känns när man vill något så desperat men kan inte riktigt kontrollera det, makten ligger hos någon annan. Jag är lite nyfiken, får jag fråga hur du gjorde när du skulle starta eget? Går du runt på det eller jobbar du på sidan av? Får ju bara höra av alla att det är omöjligt att klara sig på djurverksamhet men det tror jag inte ett dugg på, vill man så kan man. Det som är meningen kommer att hända. Men hur har du gjort hittills från början liksom?
SvaraRaderaTack Kristin! Klart du får fråga och klart du ska få svar. Jag är anställd och jobbar heltid, känner att det inte skulle funka annars nu i början. Jag har bara en liten hobbyverksamhet vid sidan av. Det kostar att ha hem och leva, ha massa hästar, mat, försäkringar, bra bil att hämta hö och skjutsa till djursjukhus vid nödfall, pengar till utrustning och pengar över till extrautgifter som skador på djur eller bil, kostar skjortan! Därför har jag valt att jobba ända från början. Hästar är inga maskiner och ska inte vara det här, dom ska bara gå turer i den mån dom klarar av. Alltså ska det inte finnas någon press på att dom måste gå för att få ihop pengar till mat mm. Självklart hoppas jag att det kommer rulla på bra framöver så dom får ihop till sin mat, försäkringar och utrustning.. men då återstår fortf pengar till huslån, bil mm. Så än så länge räknar jag med att jobba några år till för att vara säker på att pengar finns, som sagt.. har inte brottom :)
RaderaDet låter sunt! Fortsätt så, det gör du rätt i. Och det vore ju helt underbart om du kunde leva på ditt stora intresse i framtiden! And I have no doubt att du kommer att göra det, är säker på att du kan om du fortsätter att kämpa. Också bra att du tänker på att hästarna inte är maskiner som ska slitas för turridningens skull. Dock tycker jag att de har en sådan bra ägare som ger dem ett fantastiskt hästliv så de skulle nog vara nöjda ändå... Men jag förstår hur du tänker, om om verksamheten skulle utvecklas rejält så innebär det ju också mer jobb för hästarna. Men du kan ju alltid komma på fler sätt i samma kategori som innebär större inkomst, utan extra arbete för pollarna. Gud så spännande!!! Tycker sådant här är så kul (är själv på på väg att arbeta med min dröm). Kram på dig!
RaderaJa visst vore det underbart, med mycket slit ska det nog gå tillslut :) ååhåå!! vart är du påväg nu, berätta? vad kul! kram!
RaderaHoppas allt löser sig! Vet inte riktigt vad du råkat ut för mer än att jag inte kan drömma mig in i din situation. You can do it!
SvaraRaderaTack Sandra! All pepp behövs.
Radera