tisdag 21 maj 2013

kapsonjobb m Star


Allt är frid och fröjd i hagen, nästan lite mycket frid.. Som att dom sörjer, accepterar och vet att Queen är borta. Imorse låg dom inne och sov som vanligt, förutom att Miranda sov själv då. Men det funka ju också. 

Gick en promenad med Star igår för att kolla henne och trampa igång, såg bra ut så idag tog jag på kapson och grimma. För att få henne att böjja genom kroppen, trampa under sig och få med rumpan. Visst det går att böjja henne med grimman, men det är mer överböjja. Och jag hade kunnat tvinga på henne bett, men det hade varit att ta i. Kapsonen var det steg vi tog efter grimman i inridningen och hon gillar den faktiskt. Aldrig sura miner och hon är ju faktiskt den som säger till. Jobbade lite för hand försiktigt och hon trampade på bra och avslappnat. Så satte upp på pad och det var inte alls samma uttryck som sist, dvs spänd rumpa, indragen svans och skjutande rygg. Men nu var hon helt avslappnad och positiv. Så red lite på volten, lite jobbigt åt ena hållet men bara försiktigt fortsätta be.. Inget tvång. Och hon gör det så fintlirigt med kapsonen.

Gick ut på vägen och traskade. Hon kändes stark och friskare i kroppen och jag känner mig seriöst som en gudinna på henne. Att hon bär mig så stolt. Böjde lite mer försiktigt på vägen och i korsning, travade lite löst och så gick vi hem. Får nog köra lite så nån vecka nu. Eftersom hon är så lång i kroppen så krävs det lite jobb för att få med rumpen och hon verkar "gå av" om man inte får in det där jobbet. Med grundstyrka och jobb ibland sen tror jag hon kommer va redo igen för "skumprumporna".

Hehe typiskt sötStar "Vad håller du på med där uppe Sara?" 



Provred sadeln Ricky har på prov.. Svårt! Tycker iaf han rör sig fritt och positivt i den. Blev en galopp på de, min starka pojke.



2 kommentarer:

  1. Oj oj, man är borta några dagar från datorn och missar en massa... Vad har hänt med queen? :( Styrkekramar i vilket fall.

    SvaraRadera
  2. Lilla Queen har fått gå vidare till dom gröna ängarna.. Som du märkt har hon inte nämnts så mycket. När jag fick hem henne fanns egentligen inget hopp om henne, men hon har verkligen kämpat bra med psyket och inre harmoni! Dock orkade inte hennes kropp repa sig för att bära ryttare och att se henne stapla runt i hagen hela vintern va inte fint heller. Bestämde mig redan i höstas att låta henne gå vidare men det blev en lång väntan pga hennes ägare. Nu fick hon hinna smaka på det gröna gräset och hon var så glad den morgonen jag åkte iväg med henne och det gjorde mig glad i allt det jobbiga. Tack så mycket Kristin.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar ett spår efter dig hos oss :)