lördag 9 november 2013

tacksamhet

Jag är så himla glad och tacksam för all hjälp jag fått med djuren den här veckan! Simone var som sagt här och kratsade hovarna, sen var mamma och Siv ut och gick med pojkarna som blev väldigt nöjda. Nästa dag medans jag var iväg och hälsade på min vän så tog Siv en långpromenad med Miranda medans mamma verkade Ricky. Dessutom mockar dom det jag inte orkar och fyller på halm, har ju lite problem att köra skottkärran med en arm.. Igår medans damerna sprang med hundarna så red mamma Miranda, en rejäl tur med mycket trav. Miranda var såå svettig Och nöjd när dom kom tillbaka. Mamma poängterade att Miranda hade varit så glad och i bra kondition och att hon stått upp i sadeln mest hela tiden. (pjuuu, livrädd ju att man bumbar sönder mina bebisar). Dessutom hade Miranda inte blivit riden sen jag åkte av, så visste inte hur hon skulle reagera. Medans dom roade sig med det så hade jag ut Simone och Ricky på en tur. Hon hade inte varit i sadeln på flera år och Ricky kräver total harmoni som vi vet. 

Gjorde några andningsövningar. även jag gör sånt.. varje gång jag rider, för att vara totalt avslappnad. Ricky var redan från början såå nöjd med Simone och gick med sänkt huvud. Hon behövde aldrig använda tyglarna utan jag höll pojken i rep, det lilla man ens behöver hålla i? Hon fick fokusera på att känna han, känna hans fötter och kropp. Jag förklarade hur man lätt blir ett med hästen genom höfterna och ut med hela kroppen. När vi nästan var hemma så gick dom plötsligt på mig, då hade hon helt automatiskt känt in hur hon skulle flytta han! Helt med kroppen, utan att ens lyfta tygeln. Så häftigt och så duktiga! Ricky och jag var så nöjda sen, Simone verkade också vara det.


För övrigt så hade armen inte blivit bra i fredags så blev doktorn igen.. För att konstatera att det är muskelfästet som blivit sönderslitet av trampet. Och jag ska tydligen vila tills onsdag typ, men ändå börja jobba armen. Vilket jag gjort, gick en lång promenad med hunden i skogen imorse för att andas och samtidigt försöka slappna av och räta ut armen trots att det gör ont och stretar emot. Det gick väl bra så fortsatte med att mocka efter att ha vilat lite. Så, har jag fått vankats fram i veckan när jag försökt göra något, gått in och vila en stund och värma upp armen som blir helt kall och ond. Sen påt igen nån minut. Men nu när doktorn sa så försöker jag verkligen hålla ut, fastän det gör så ont. Har aldrig varit med om något liknande, har knappt aldrig ramlat av och knappt aldrig gjort illa mig. Allt har bara gått över på nån dag.. Nu har jag gått så här en hel vecka! Inte setat på en häst på en vecka heller. Riktigt synd om mig ju.

Dessutom höll jag på att få ett nervöst samanbrott på min höleverantör idag! Tror jag hade påpekat vid senaste leveransen att jag behövde mer Förra! helgen. Tur så räckte det och idag borde jag ha fått men då svarar inte ens människan i telefon! Fick tillslut akut åka till snälla familjen som jag köpte Druvan och Trusten av, och få några torra höbalar. Hur snällt?? Dom är så himla fina människor. Så nu klarar vi oss tills imorgon då jag hoppas att högubben tar tummen ur och kommer. Orkar då inte åka dom milen och hämta en boll för att klara oss, gjorde nog ont att bara köra några km idag..

Klag och tjat här idag, men snart så är det nog bra.. Som om det inte borde varit det för länge sen då.. :p
Tack iallafall till alla snälla människor omkring mig som hjälper och ställer upp nu!
och puss på min Ricky

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar ett spår efter dig hos oss :)