tisdag 25 mars 2014

En fet häst

Hejsan allihopa! Vad kul att det är så många som gillar bilderna från våran långtur i söndags. Vi var förresten ute på tur på fredagen också men bilder och bloggande om det har halkat lite efter. Såg ni den fina bilden på Star i solen, hon är ju jätte fin min prinsessa. Men ack Så fet! Eftersom hon inte varit igång ordentligt sen hennes operation hösten 2012 så har fettet bara lagrats. Hon är annars en smäcker häst, aldrig för smal, inte bukig och eftersom jag alltid tränat henne hårt och tävlat så har hon hållit sig trimmad. Men nu när jag tänkt till så ser jag bara mer hur fyllda hennes fettdepåer är, framför och bakom bogen, över ryggen (inte konstigt att sadeln ligger dåligt) och rumpan. Inte i närheten av hur det kan vara men ändå. Jag säger det inte för att vara dum, jag är inte sån som står och mobbar "hehe kolla tjockisen". Nej jag säger det nu för att det är Ohälsosamt, inte bara för risken för fång, utan även Stars sköra gaffelband och allt annat i kroppen som ska orka bära upp en tung otränad kropp. Det går såklart inte att bara dra ner drastiskt på maten, då finns risk för magsår. Inte heller att gå ut och försöka springa skiten ur en tung, otränad kropp funkar.. då kraschar antagligen knäna snabbt, och för att inte tala om gaffelband och senor.

I lördags efter lite prat med mamma så bestämde jag mig för att rida ut och jobba Star, alldeles ensamma bara hon och jag. Hon har ju blivit såpass avslappnad och hel i ryggen efter ET fixade henne så det kändes dags att prova att rida henne igen. Jag hade dessutom henne sadlad dagen innan på turen och bad om att få kliva upp, utan protester. En stor, stolt prinsessa bar mig hela järnvägen ut och tillbaka. Hon var så fräsch! Inga spänningar, bar sig själv i skritt och trav, var nöjd och positiv hela tiden. Max två gånger brallade hon till med huvudet, men det var inte ens något som kändes ut i kroppen eller behövde korrigeras. För nån sekund trodde jag att vi skulle orka en liten galopp, men än hon inte stark till det, hallå? På ett pass, vad trodde jag? Vi höll oss iallafall till lugna fina travintervaller, intervaller som Star älskar! Det får henne med, allert och hon jobbar på fint med hela kroppen. Dessutom hinner kroppen inte slitas i dom små intervallerna. Jag hade såklart bara repgrimman på eftersom jag annars är rädd att dra henne i munnen om hon skulle bralla, förresten använder vi aldrig bett längre förutom om hon vill vara fin med tränset. Men vad kan egentligen vara finare än en naturfärgad repgrimma?? Både hon och jag var såå stolta och glada på hemvägen, Star tog en omväg så hon fick vada genom en 5meter lång vattenpöl och sen klev jag av och bara gick och beundrade min stora fina (feta) häst. Hon kommer bli så fin igen. 

Det känns verkligen att livet är på väg åt rätt håll, bättre, ännu bättre tider. När Star är bra så är allt annat bra. Min fina som är själva grundstenen till den här verksamheten. Meningen med allt.. Med lugn hållbar träning så hoppas vi att hon är fit for fight i kroppen snart igen. Hon har även så mycket att lära dom andra hästarna! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar ett spår efter dig hos oss :)