onsdag 26 mars 2014

Hårdträning kväll

Igår stod klättring på Druvan med Mandi på släp på schemat. Först fick jag raspa av Druvans hovar då det verkligen var dags, sen fick det bli boots fram eftersom jag visste att det är ganska stenigt den vägen vi skulle klättra. Druvan var positiv till att komma ut som oftast nu för tiden, förut sprang han ju oftast iväg och ville inte komma ut på flera dagar. Extra trevligt när man får gå ut lös på gården och äta direkt från balen.. Men just den här dagen var inte Druvan hungrig. Han skulle på uttäcksfärd, först bara bakom balarna men den vidare nerför våran lilla väg, ut på vägen, över vägen, över till sommarstugegrannen, upp till hagen vi har vid grannen, vidare till en annan granne och slutligen till nästa granne där jag fick fatt på lilla pojken.. som gick omkring så lugnt och "bara skulle kolla lite". Haha han är ju söt. Poängteras också att jag aldrig panikar och kastar mig över någon häst när det blir så, det är bara människor som skapar panik. Att göra det på Druvan skulle bara göra så att han inte vill bli fångad på några dagar, och det vore ju ytterst onödigt utanför hagen ;)

Sen så tog vi iallafall med oss Mandi (och hunden såklart) ut uppför backarna. Dom jobbade fint och jag hade bara barbackapaden att sitta på. Vi travade en del mellan backarna, lugnt, lågt och bärigt. Vi sträckte ut i någon galopp, bara några steg för att inte låta Druvan rusa. Han behöver lära sig sträcka ut i galoppen, utan att ta till panik och fly. Då hjälper det att ta några språng åt gången bara. Dom var verkligen jätte duktiga och Druvan har blivit så lugn och fin. Framme vid vändplanen hälsade vi på en skotare som stod parkerad och vände hemåt igen. Det var ovanligt kallt och oklok som jag är så hade jag lyckats ta på mig blöta handskar. Eftersom hästarna redan jobbat på bra och det bara var nerför hem så klev jag av och gick hem för att försöka få upp värme. Annars är det bra att träna rida nerför backar och se till att hästen kan bära sig och bromsa nerför, men nu visste jag ju att dom redan är duktiga på det. Jag frös så jäkligt att jag drog på mig luvan och stoppade händerna i fickorna, hängde repen över armen bara, och var väl ganska osocial. Plötsligt stannar Druvan tvärt och jag vänder och upptäcker att jag tappat Miranda längre bak, som har trampat på repet och står still. Så snällt av Druvan att be mig stanna och plocka upp våran prinsessa igen!


Sen så var det Star och Rickys tur att komma ut. Jag satte upp på Star och vi satte av utför hela järnvägen i massa små lugna travintervaller. Hon är verkligen smidig och bra att rida min prinsessa, jag själv som skapt henne. Hon lyssnar väldigt bra på bara rösten och lägger man till lite sits så är det perfekt. Dock hinner jag inte med ibland när jag ber om skritt från trav, så jag tippar fram haha.. Hon får verkligen in för att göra allt man ber om, antar att det är för att jag aldrig tråkar ur riktigt. Hon vet att man får gå, springa och gå igen i lagom mängder. Hon vet även att det är bra att ta igen sig mellan traven, för det Är jobbigt att trava sakta och bära sig. Men hon sköter det så fint utan knappt något stöd av varken ben eller tygel, om jag gör något med sätet så gör jag det nog omedvetet.. Ricky skötte sig exemplariskt och jobbade fint bakom Star utan att protestera och bita henne i rumpan eller försöka springa om. Vad var det jag sa att Star hade massor att lära dom?? Hon vill alltid ha ordning och nickar bara för att få han att gå fint bakom, och försöker han bita så hyttar hon med bakbenet så man fattar att man inte gör om det. Och det funkar direkt! Därför Star är min bästa kompanjon och läromästare, för hon kan hästar mycket bättre än oss människor.

Vi tog oss hela långa vägen ner till civilisationen och gick en sväng in genom ett bostadsområde. Star har gått där många gånger förr så det var perfekt för Ricky att bli guidad av coolaste tjejen där genom första gången. Vi tog oss snabbt och fint genom och ut över åkrarna och hemåt igen. Det blev väldigt mörkt och behöver jag ens säga att jag frös Ännu mer nu, haha? Som tur så kunde vi fortsätta trava intervaller för att hålla värmen och sista långa biten släppte jag och värmde händerna i fickorna. Testade att flytta Star med bara sitsen och joda, det satt där än! Det får mig att tänka tillbaka på min första westerntränare Anders som sa: Antingen gör du en häst som svarar lätt och snabbt eller så gör du det inte. Jag gick in väldigt hårt för Star och vilken fin häst det blev alltså! Hon är all min inspiration till dom andra.

Nu tar jag helg om nån timme och funderar på vad vi ska hitta på i helgen, jag ska iallafall tillåta mig en någorlunda lugn torsdag efter en nattvecka. Så jag och alla hästar tar nog bara och går en sväng uppför vid bäckarna och kollar läget. Sen behöver jag handla, städa, diska mm, är hellre med hästarna, svälter hellre.. Men måste ju äta och sköta mig för att orka med! Så på fredag och lördag hoppas jag att vi hittar på några intressanta vägar att rida.. har jag inte ridit alla vägar här i alla år snart? Nejdå, i skogen finns huur mycket vägar som helst :D

Visst är den här vägen fin som vi rider ut och klättrar? Bitvis ganska stenig, men här helt perfekt att bygga starka barfotahovar, Druvan håller med.

1 kommentar:

  1. Vilka fantastiska ridturer. Underbart att känna att man själv sett till att skapa en så fin häst. :)
    Jag hade väldiga problem förr med att jag började panika när hästar kom lös. Nu försöker jag varje gång (inte för att det är så ofta) stanna upp och ta ett djupt andetag. Så att man slipper skapa något onödigt.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar ett spår efter dig hos oss :)