måndag 14 april 2014

2år och ett kalhygge

.. var vad som krävdes för att få Ricky till en fritt balanserat lugnt galopperande travare. Jag vet att jag sagt det såå många gånger att nu, nu är Ricky Så bra. Men han fortsätter bara att leverera. Det är det som är så fantastiskt med gamla travare, ingen förväntar sig egentligen någonting utav dom som ridhäst.. inte ens jag. Det blir vad det blir liksom, och då kliver dom in och lägger in en extra stöt.

För strax över två år sen då vi höll våran första tur så var Ricky ny hos oss, jag red han.. barbacka eftersom jag inte hunnit köpa en sadel åt han. Jag minns första promenaden med han och Star.. på löst rep. Han försökte springa över mig upprepade gånger. Han gick ju löst, vart skulle han ta vägen?! Förutom att gå lugnt bakom, löst.. Efter en stund förstod han. Jag minns första gången jag skulle rida han, i grimma i en utav hagarna. Grabben gick varken att styra eller böja, stanna? Mja.. Under sommaren tappade han alla muskler han hade, fel muskler. Han hade ridits (eller vad dom förra ägarna gjort) på ett sätt att han byggt en underhals som gjorde det omöjligt för han att slappna av och sänka huvudet. Det tappade han alltså (till min lättnad), bakslag kom iom hans nya hovvård, barfotagång, han var öm, blev halt, var smal och framförallt Livrädd för tygeltag (tillomed grimman). 

Sen bröt Star benet, vi stod på gatan, flyttade hem, tog paus under vintern med verksamheten då vi egentligen inte visste alls hur vi skulle göra med något. Även Ricky fick paus från ridandet, en sån sak jag lärt mig är väldigt nyttigt, att bara lägga ner och få va. Han gick mest i hagen, promenerade efter Miranda mm. När sommaren kom igen så var han helt plötsligt ridbar (minns inte vad jag gjort eller hur).. Han och Miranda gick flera timmar tillsammans och varvades med att ridas, i skritt och trav. Testade att dra med han i en galopp efter Miranda utan bättre resultat, då jag kom på den briljanta iden! Vi går ut i skogen och släpper dig lös. Sagt och gjort, ut i skogen, tagga till lite, släppa pojken framför (i början behövs fart för galoppen). Han var ändå vid det här laget så fäst vid flocken och så pass bekväm i skritten att han gärna gick ner istället för att rusa. Jag släppte alltså han, tog av repet och lät han vara en fri häst. Vi tog trav på vårat vanliga röstkommando. Sen bad jag även om galopp, varpå Miranda fattar direkt och Ricky följer med takten in i en galopp. I skogen, en gräsväg, uppför backar och runt kurvor. Han galopperade!! 

Vi körde den proceduren några gånger varvat med att ha han i rep efter Miranda och galoppera, vi kör båda dom även än idag. Ända fram till nu så har jag sen försökt att rida han i galopp, han fattar röstkommandot fint och vet vad jag begär. Men, det har varit så obalanserat, jobbigt, kul så att han mest bockat. Stundvis har det gått hyfsat, några steg, men aldrig 100. Tills nu... Han flyttar fint och böjer lätt, lyssnar på alla röstkommandon och börjar kunna sänka huvudet vid tygeltag istället för att känna panik och smärta från det gamla livets dragande i munnen. Samtidigt som han är världens stolligaste häst, ibland undrar jag om han inte är 3 istället för 13! Han är pånyttfödd. Och vem vet hur mycket mer han kommer förvåna mig och leverera?!

I år var det 10 år sedan jag fick min första ridtravare, om jag räknat rätt. Jag är helt fast. Det finns ingenting så fint som att känna det nya livet i en fri häst (för ett ständigt dragandes på banan eller hemma, är inget fritt i själen eller nånstans). Det kan ta tid, hela 2 år för Ricky, och ingen vet egentligen inte om hästen håller eftersom den antagligen körts hårt och slitits sen tidig ålder. Alldeles för tidig ålder. Men när det funkar så har det varit värt varenda sekund, slit, tårar, svett, förtvivlan och en massa andetag. För det är det jag känt på alla mina travare, dom behöver stanna upp och få andas, känna lugn och aldrig bli pressade. Aldrig nånsin igen.

Här kommer massa bilder på pojken, första är en bild från tjejen jag köpte han av (hon var inte ägare visade det sig sen), sen så följer bilder genom årstiderna tills nu.




















4 kommentarer:

  1. Vilken underbar läsning! Du är ju betydligt modigare än vad jag är. Det där med lösa hästar är lite utanför min comfortzone.

    Vilket fantastiskt jobb du lagt ner på honom. Kommer ihåg så mycket kommentarer jag fick när jag hade Lucas. Hur mycket slit som låg bakom den lugna traven.

    Hur var det med ägaren. Var den du köpte av bara fodervärd?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller bara att släppa och lita på att hästen stannar hos mig / kommer tillbaka om den skulle dra iväg.
      Var Lucas en travare? Han var en ganska grov fin pojke va om jag inte minns fel?
      Hon jag köpte Ricky av var nån slags fodervärd ja.. Hon skyllde på att hunden ätit upp passet, jag fick köpa han billigare så jag kunde beställa nytt pass. Dum som jag var! Gick inte ens in och kollade ägare i registret.. När jag betalt Ricky till tjejen så ringer det en man och frågar om jag har hans häst.. Jag hade då blivit att stå som delägare på Ricky med han EX fru som typ inte ens fanns. Men allt löste sig och mannen var bara glad att veta att Ricky hade det bra och han är så välkommen att hälsa på han. Tjejen som sålde Ricky till mig hade dessutom en till häst som enligt mannen Inte fick skiljas från Ricky.. men men, girig tjej att sälja någons häst sådär.

      Radera
  2. Med herregud, som vanligt har jag missat hur mycket bra inlägg som helst under tiden jag har struntat i bloggandet och allt som hör till. Fan vad roligt för er! Värsta grejen som har släppt ju! Jag tycker att Ricky är så fin. Ser ut som en förtrollande Appaloosa. Nu måste jag scrolla ner och läsa alla andra inlägg jag har missat. :):):)

    SvaraRadera
  3. Så fantastiskt fint inlägg! Och inspirerande! Tack! :) jag hoppas lyckas med min häst också, så småningom :)

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar ett spår efter dig hos oss :)