årskrönikan 2012

Trots att jag nu står på ruta ett så har jag kommit långt i livet det här året. Vilket är svårt att glömma mitt i allt negativa och positiva. Men om vi tänker tillbaka lite på året....

 

Nyår

Minns hur lycklig jag var vid den tidpunken. Vi bodde i Knutsbo i våran gamla skola vi hyrde, hästarna hade stoora hagen och levde livet. Star, Ida, Fanny och så Miranda och Queen som var nyanlända. Katterna var mina värmekuddar och Nero var min vaktare, man och bästa följeslagare sen den dagen vi flyttade hemifrån på sensommaren. Firade nyår hemma med djuren och somnade med min vovve i knäet precis på sekunden 7år efter vi var på väg hem från Östersund med min bebehund. Hade precis fått nytt, bättre, närmare jobb. Var allmänt lyckligare än nånsin över tillvaron, bara tillsammans med mina djur.

 

Fuxia

Beslutade mig att låta shettisarna gå vidare till gröna ängarna. Efter 14 år tillsammans med min Fuxia som fått sin första fångattack och så hennes uppväxta och sålda Fanny som kommit tillbaka med dåliga luftrör.

 

Näsby

Såg alla möjligheter, hade alla planer, ville göra allt för detta och fick möjligheten(och blev lurad vilket uppkom sen).

Så i samma veva med att jag fyllde 20 flyttade vi till Näsby, en gård. och det började med att Star blev blockhalt, kom ut en hovböld i kronranden (som fortfarande syns växa ner frampå hoven), Ricky var halt i omgångar, Queen var halt, och till min stora förvånging var Miranda också halt! I omgångar var dom alla halta och ingenting kändes egentligen bra då vissa även fick mugg och lamellrandsröta Allt kändes och var egentligen bara mot oss från början, på alla vis.. uppenbarligen. Var rädd och väntade faktiskt ibland bara på att få en yxa i skallen där.

 

Tyson

Sofias ponny Tyson, Stars bästa vän kom till oss på försommaren för lastträning och sommarkollo. Han hade det fint med dom andra i hagen, levde ett riktigt fint liv med massa damer och lastträningen gick otroligt fort. Från början kunde han inte ens se en transport utan att börja stressa upp sig själv i panik, tills att han sen inte brydde sig alls.

 

Leslie

Tog semester och tog med Sofia en hel helg på clinic med Leslie. Trots att det var flera år sedan jag var på det, mamma tog med mig när jag var mindre, så kommer hon alltid med det bästa.. inom allting! Lärde oss en himla massa och smyganmälde mig och Miranda och öven Tyson till helgen efter, så Sofia var tvungen att åka med ;) Där igen så lärde vi oss ännu mer ihop med våra hästar från marken och ryggen. Mamma var även med och förbättrade kunskap och fick nya synvinklar om hovarna.

 

Barn

Hade pojkvänsbarn här en hel del bland hästarna. Hanterade, myste, borstade, red och det finns inga som hästarna gillar lika mycket som barnen! Hade även några andra barn och folk här och red och hästarna ställde upp det bästa dom kunde på allting, tänk att det fortfarande är levande varelser.

 

Cajsa

Träffade våran livs stallflicka och vän, underbara Cajsa. Trodde aldrig att jag skulle lita på någon att släppa in den bland mina hästar. Men hon har alltid lyssnat, aldrig gjort något fel och hanterar hästarna bra! Kan aldrig förklara hur glad jag är att vi haft henne, all hjälp och sällskap.. Tyvärr är underbart kort och jag önskar Cajsa all lycka i världen, och klarare än självklart är hon välkommen ut till oss än!

 

Lasse

Lasse bodde hos oss på foder. Så himla fin och trevlig varmblodspojke och jag önskade varje dag att han var min. Ställde upp på allting och var aldrig sur, lite blyg för dom andra men när han väl kommit nära tillomed Miranda så tog det lyckliga slut.

 

Stars operation

Star och Miranda fightades om Tyson och en dag hörde jag dom ryka ihop och sparka och sparka tills det aldrig tog slut.. Några sår på båda och ett svullet ben på Star, trots det gick, travade och galoperade hon i hagen som inget. Smet in till Tyson och höljde han när han hoppade gjorde hon också, allt för kärleken. Tills jag fick nog på att det inte gick ner och åkte och röntgade vilket visade griffelbensfraktur, på två ställen. Enda som egentligen fanns att göra var att operera så efter nån dag blev det operation och 7 veckor boxvila! Djurplågeri kände jag så dom andra hade skiftgång på att stå inne med henne. Vid återbesöket efter 10 veckor ser allt bra ut och hon får komma ut och sättas igång.

 

Hemflytt

Mitt i allt kaosar allt ihop sig ännu mer och vi får lov att röra på oss onaturligt fort. Hem till Kärrgruvan var enda alternativet. Fick besluta att Lasse fick flytta hem och i samma veva behöver två hästar, Dockan och Elin, ett akut hem. Pappa och bror bygger extra stallbyggnad hemma så alla 6 hästar får plats.

 

Och nu står vi här.. Hästarna trivs och det är väl egentliga huvudsaken. Har mig nog en rejäl funderarvinter efter allt som hänt och hoppas verkligen vi tar oss upp på fötter igen.

Har då iallafall lärt mig att lita på Rätt människor, kommit en bit på vägen iallafall

man lär av sina misstag