skit helg och akuten

Torsdag morgon började min helg, kom hem efter sista nattskiftet och Star låg inne och var värre i sitt tredje ben! Alltså varken bakknäet eller frambenet med slitet gaffelband, utan ett tredje som var riktigt svullet och hon var riktigt stapplig. Bad mamma att ringa upp Sven under dagen medans jag sov. Och det kunde tydligen bli en sån reaktion av blödflödet som blir av vallörtsbladen, då jag anat något och satt vöb på det gaffelbandet också en natt. Så skulle sluta helt med bladen. Hon blev bara sämre och bestämde mig för att boka röntgen och ultraljud hos Strömsholm på måndag om hon inte blivit bättre.

På natten sen så mådde inte min vän bra så natten och dagen därpå var som en dimma för mig. Skulle man bryta ihop eller gå sönder? Tog mig iallafall ut på Ricky till kvällen för att samla energi av min stora starka pojke.

Lördag så var det tömning av mormors grejer i huset jag köpt. Sen grejade jag länge med att skrubba fötter, sätta på boots + reflexer, borsta mm på Miranda, Ricky och Druvan som skulle få komma ut på långtur. Under tiden jag fixade så kom några tjejer på besök som varit på Väderbacken, efter hand när jag tänkte till så insåg jag att jag missat Offa clinicen! Även Mimikrys spelning dagen innan eftersom min vän var dålig. Hur kan hjärnan och hela världen bara stanna så? Ajja det var väl som det var och den var redan slut, sadlade Miranda och hunden hade väntat halva dagen på att få ge sig iväg.

Jag på Miranda, Ricky och Druvan efter och hunden så fint bredvid upp genom byn. Hälsar på några pojkar som kastar boll bredvid vägen och fortsätter då den ena skjuter bollen rakt på Miranda som hoppar till. Tänkte "okej hoppetihopp och så går vi vidare." Men hoppetihoppandet fortsatte upprepade gånger ända tills jag låg på backen, såg Miranda komma över mig och trampar rakt på min arm, tar mig yr upp och blir nästan omkullsprungen av en hoppande Miranda som tillslut ger sig iväg efter Ricky och Druvan. Stapplar omkring och vet inte vilket håll jag ska åt med ungen efter mig som ber om ursäkt, några väl valda ord som jag inte ångrar vrålar jag åt han när min hund inser att det är ok med mig och ger sig av efter hästarna. Och då fattar även jag vilket håll som är hem och vilket håll jag ska gå åt, med en jävligt ond arm helt svimfärdig. 

Väl hemma är hästar och hund där, mamma och moster hjälper mig av med grejer och in med hästar i hagen. Går in för att undersöka, vända och vrida på min onda arm då jag nästan svimmar och bara vill spy. Så det blir direkt in i bilen mot akuten. Röntgen hade hunnit stänga så tillbaka nästa dag för att röntga och inget verkar vara brutet men det gör så förbaskat ont och jag har aldrig haft en så fet arm. 

Hur som helst så klarar jag mig med en arm en stund och den läker... men Miranda som blev så himla panikslagen?! Kommer hon att släppa den här händelsen i första taget? Min lilla prinsessa som aldrig varit med om att hennes ryttare ramlat av heller och dessutom råkar hon trampa på den. Men måste säga att hon var duktig och svängde sina ben så att hon bara trampade på armen och inte rakt i bröstet eller ansiktet. Och hur ska hon reagera på bollar igen? Hoppas den ungen lärde sig att man inte kastar bollar på hästar!

Brukar inte vara den bittra hästägaren och vi tar det mesta med bilar, lastbilar, crossar, skotrar och fyrhjulingar som åker fort, ungar som leker på sina gårdar och folk som sågar träd.. Men (ursäkta) ungjävlar som kastar bollar ut på vägen på hästar?! Nejdu. Lääärsig

En riktigt positiv sak så blev Star bättre under helgen. Hoppas det fortsätter så, med alla ben!

Haha min bästa hundbebis som aldrig vill släppa sin mamma!